Regler för godsmarkering, vilka beteckningar ritar man upp för att framhäva farligt gods.

Markering av gods

Internationella frakter förutsätter en rad regler, som hjälper att fastställa hur farligt är godset och hur man ska behandla det vid lastning och avlastning. Huvudprincipen för internationella benämningar är begriplighet och åskådlighet. För att avkoda märken på ett obegriplig språk använder man ett streckkod som kan identifieras automatiskt.

Huvudregler

Alla typer av transporterade gods (oberoende av deras förpackningsmaterial) markeras av beteckningar. Huvudsamlingen av bokstavsinskrifterna innehåller benämningar av kunden och godsmottagaren, samt bestämmelseort vid frakten (det kan vara godshanteringspunkt, järnvägsstation, hav-, eller flodhamn). De här inskrifterna kan kompletteras med specialbeteckningar. Vad tillhör de valfria informationsinskrifter? Det är förpackningens vikt och exakta storlek. Huvudbeteckningar ska ha ett stort typsnitt, och huvudregeln vid deras uppritning är begriplighet. Det finns en rad undantag vid försändningar via post, när det finns extratarering. Förpackningen för stora försändelser kräver i sin tur uppritning av specialmarkering med specialchiffer.

Markering för farliga gods

Internationella avtal förutsätter uppritning av specialbeteckningar om fara för att markera motsvarande gods. Den universiella beteckningen av fara är markering i form av en romb. Det finns följande huvudtyper av markeringar:

  • Den röda färgen innebär sprängämnen och vätskor, samt eldfängda gaser. Om du såg en vit eller röd linje inne i romben, betyder det att godset tillhör brandfarliga ämnen (fasta).
  • Den gröna färgen innebär atoxiska gasformiga ämnen.
  • Den blåa färgen innebär de ämnen som utsöndrar en farlig bränngas vid kontakt med vatten.
  • Den gula färgen innebär oxiderande komponenter.
  • Den vita färgen innebär giftiga ämnen samt smittosamma gods.

Det finns specialkoder bestående av siffror som utvecklats i FN. Brand-, karantän- och tulltjänsten samt organisationen för havslivräddare använder motsvarande beteckningar för att fastställa hur farligt är godset samt att utföra lastning, lagring och räddningsarbeten på ett korrekt och säkert sätt.